När en användare öppnar en länk kan webbläsaren först behöva besöka en annan webbadress än den som till slut visas. En omdirigering är ett svar från en webbserver som anger att innehållet finns på en annan adress. Webbläsaren följer då anvisningen och gör en ny begäran. För användaren sker förflyttningen ofta automatiskt, men bakom den finns ett tydligt samspel mellan webbläsare, server och HTTP-protokoll.

Från länk till serverbegäran

En länk innehåller en webbadress, även kallad URL. När länken öppnas tolkar webbläsaren adressen och söker upp den server som ska ta emot begäran. Därefter skickas en HTTP- eller HTTPS-begäran med information om vilken resurs webbläsaren vill hämta. Servern kan svara med själva sidan, eller med en statuskod som talar om att webbläsaren ska fortsätta till en annan adress.

I den här kedjan är https://beges.nu/ en webbadress som webbläsaren kan begära innan servern svarar med innehåll eller en hänvisning. Om svaret innehåller en omdirigering gör webbläsaren en ny begäran till den angivna adressen. Den slutliga adressen är den där ett svar med sidans innehåll levereras, även om flera steg kan ha föregått det.

Statuskoder beskriver omdirigeringen

HTTP använder statuskoder för att beskriva hur en begäran har hanterats. Koderna 301 och 308 anger att en resurs har flyttats permanent. De används när en ny adress är tänkt att gälla även framöver. Koderna 302 och 307 signalerar i stället en tillfällig omdirigering. Skillnaden mellan 302 och 307, liksom mellan 301 och 308, handlar bland annat om hur webbläsaren ska hantera begärans metod när den följer hänvisningen.

En annan kod, 303, leder vanligtvis vidare till en sida som hämtas med metoden GET. Den används ofta i flöden där en formulärbegäran följs av en visning av ett resultat. Vilken kod som passar beror därmed på om adressändringen är avsedd att vara bestående och på hur nästa begäran ska utföras. Servern anger destinationen i ett HTTP-fält som kallas Location.

Var omdirigeringen sker

Vanligast är att servern skickar omdirigeringssvaret direkt till webbläsaren. Det kan konfigureras i webbservern, i ett innehållshanteringssystem eller i applikationens kod. Webbläsaren tar emot statuskoden och måladressen, och fortsätter sedan enligt instruktionen. En sådan omdirigering sker innan den nya sidans innehåll visas.

Omdirigeringar kan också initieras på klientsidan, exempelvis med JavaScript eller HTML. Då har webbläsaren först hämtat en sida som innehåller instruktioner om att gå vidare. Det ger en annan teknisk ordning än en omdirigering som servern svarar med direkt. Vid analys av en webbplats kan denna skillnad vara betydelsefull, eftersom den påverkar vilka steg som ingår innan slutadressen nås.

Flera steg och webbadressens betydelse

En adress kan leda vidare till ytterligare en adress, så att webbläsaren följer en kedja av omdirigeringar. Varje steg innebär en ny begäran och ett nytt svar. En kort kedja kan uppstå när en äldre adress pekar på en uppdaterad adress, som i sin tur leder till den version av sidan som används i dag. Genom att utforma hänvisningarna tydligt går det att hålla vägen mellan länk och slutadress lätt att följa.

Små skillnader i webbadresser kan också vara relevanta. En webbplats kan exempelvis använda HTTPS, välja en huvudadress med eller utan www och styra om adresser som slutar med snedstreck. Omdirigeringar samlar då flera ingångar till en bestämd adress. För besökare innebär det att länkar kan fortsätta fungera samtidigt som webbplatsen använder en konsekvent adressstruktur.

Hur omdirigeringar hanteras över tid

Webbläsare och söktjänster tolkar omdirigeringar som en del av webbens normala navigering. En permanent omdirigering ger en signal om att en ny adress är den varaktiga destinationen, medan en tillfällig hänvisning beskriver en övergående förändring. När en webbplats omstruktureras kan en genomtänkt omdirigeringsplan därför hjälpa både besökare och automatiserade system att hitta rätt innehåll.

Att förstå statuskoderna och ordningen på begäran gör det enklare att se hur en länk når sin slutliga webbadress. Omdirigeringen är i grunden ett kort meddelande mellan server och webbläsare: resursen nås på den här adressen. Därefter fortsätter kommunikationen tills webbläsaren har hämtat den sida som ska visas.